Virkat i vitt

Vita virkningar och hjärnspöken.

Nej jag har inte Facebook.

Publicerad 2014-08-25 14:21:45 i Personligt,

Jag hade det under en period, men jag har valt att ta bort den. Jag har valt att ta bort den av den enkla anledningen att jag tar in för mycket vad folk skriver om. De som gnäller, de som skryter, de som ljuger om sin tillvaro, de som gör en hörna i vardagsrummet som är kliniskt ren för att fota och lägga upp för allmän beskådan, när resten av hemmet ser ut som skit, de som köper ihjäl sig med heminredningssaker för att ytan ska se bra ut,men förhållandet och föräldraskapet håller på att rasar samman, trots att de haft fredagsmys in public. De som inte kan respektera andras åsikter (jag bland annat) och mycket mer. Det där med hemmet är typiskt jag. Men jag är en bekräftelsetorsk, helt klart. Jag vill veta att jag duger. På alla plan. 
 
Det upptog så mycket av min tid att jag glömde det som var viktigt - i verkligheten. 
 
Utan Facebook har jag uppenbarligen knappt några vänner kvar. För det är DÄR det händer. Det är där vi är den "finaste" och "bästa" vännen. Den bästa kusinen eller släktingen. Kan vi inte maila varandra så finns vi inte för varandra. Jag tycker att det är tragiskt. 
 
Om människor bara visste hur många intryck de missar IRL när de går med näsan i mobilen och framkallar årets gamnacke medan de powerwalkar. Det där molnet som ser ut som en hund. Lövet som singlar ner mot marken. Huset som luktar nymålat och barnen som hoppar hage på lekplatsen. Flygplanet långt uppe i himlen som gör sig tillkänna genom ett vitt streck som flyttar sig över himlen. Hundvalpen som hoppar och skuttar på sin ägares ben. Katten som lurar i gräset. 
 
Om jag gått med näsan i displayen hade jag aldrig kunnat se det enorma vargspår vi hittade i början på sommaren. Innan det regnade bort. Som tur var fotade jag det. 
 
Det var i verkligheten och på riktigt. 
 
 

Hashtag #Otillräcklig

Publicerad 2014-08-22 13:02:37 i Personligt,

Jag skulle vilja skriva några ord i samband med att vi sprider hashtagen #otillräcklig på nätet och i sociala medier. Personligen har jag min blogg och instagram, inget mer, men hashtagen är ändå viktig för mig.
 
Den är viktig på grund av att jag som så många andra alltid känt mig otillräcklig. När jag var för smal var jag FÖR smal och när jag gick upp i vikt blev jag med mina 48 kg kallad för "tjockis". Det spelade ingen roll att jag visste att det var ett hånfullt skämt från någon som var avundsjuk på att mitt liv vände och att jag började må sunt och bra. Jag var med mina 36 kg förmodligen redan på botten av sjön men hur det än var fick jag hjälp att komma upp till ytan.
 
Inte nog med att jag känt mig tråkig och trött för att jag somnat överallt, så var jag inte speciellt välkommen på semesterresor med kompisarna tidigare. Frågan är om det är jag som ska känna mig otillräcklig idag över det eller om det är de som ska känna sig dumma över att min lathet bottnade i en neurologisk sjukdom kallad Narkolepsi, vilket egentligen var ganska uppenbart nu när man tänker på det - i efterhand. 
 
Jag kan emellanåt känna mig väldigt otillräcklig som mamma då jag självmant lämnat ifrån mig ett av mina barn för allas bästa, även hans bästa. Men det resulterar ju i att min sambo får ta min sorg och min ångest. Och jag framkallar en otillräcklighet som någons partner. 
 
Trots allt detta (naggade bara lite på toppen på marängen) så vet jag att jag duger som jag är. Visst, jag kanske pratar för mycket ibland, städar för lite, pysslar för ofta, men jag duger som människa. Jag vill inte döma någon annan och vill därför inte att någon ska döma mig. 
 
#jagärtillräcklig
 
Åtminstone för de flesta. Sedan kan jag ju inte älska alla människor likväl som alla människor inte behöver älska mig. 

Om

Min profilbild

Ellie

Jag heter Ellinor och är 39 år. Jag använder virkningen som terapi. Sedan jag började virka har jag börjat ta upp saker för mig själv som jag tidigare tyckte var jobbigt att tänka på. Jag bor i Skutskär med min sambo i ett hus vi kallar för Villa Idbäcken. Tillsammans har vi fem barn som alla är lika mycket värda och älskade. Jag har Narkolepsi och kämpar varje dag med att försöka intala mig att jag duger som jag är. Och det gör jag. Trots att min verklighet inte alltid ser ut som din verklighet. Om du klickar på headern till bloggen kommer du till min webshop. Den är väl värd ett besök! Vill du nå mig kan du skicka epost till mig på: virkativitt@gmail.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela