Virkat i vitt

Jag sprang på en bloggutmaning hos Liie.se som jag tyckte verkade rolig. Ett sätt att vara aktiv på bloggen även de dagar orken och kreativiteten inte orkar göra besök. Meningen är att man ska svara på 365 frågor under ett år, men eftersom jag är sen som vanligt, så tänkte jag att jag börjar nu. Och råkar jag missa en dag så är det väl så. Inte hela världen. 

 

Som vanligt så tror jag att det är roligt till en början och med tiden kommer jag att ramla ur. Jag är så otroligt duktig på att påbörja saker, men har väldigt svårt för att slutföra dem. Jag tränar på det och jag har mina ups and downs, men det går framåt och det är väl det jag känner är det viktiga. 

 

Jag kan titta på klockan och tycka att jag har många timmar framför mig att göra viktiga saker på. Helt plötsligt så har timmarna gått och jag har inte gjort något av det jag hade tänkt mig. Det är både påfrestande för min omgivning och för mig. Det får mig att känna mig kass och dålig på att göra det jag ska. Jag vet att jag är en person som slår väldigt hårt på mig själv. Jag avskyr att göra människor ledsna och besvikna så det har gått så pass långt att jag knappt vågar lova någon något längre. För så länge jag inte gör det så kan ingen bli arg på mig. Helst av allt skulle jag vilja bo i en stuga mitt ute i skogen, där det finns en äng, en bäck och en liiiiten liiiiten åker, där jag kan odla lite grödor. Där jag inte kan göra någon annan människa besviken och där jag inte behöver känna mig ful för att jag inte orkar sminka mig eller fixa håret. 

 

Men jag tror inte att jag skulle bli speciellt mycket lyckligare av det... 

 

Häromdagen fick jag åtminstone överlämna en liten mössa till det sötaste lilla nytillskottet. Jag känner mig som en låtsasmoster eftersom det är en av mina bästa vänner som fått en liten sladdis. 

 

Världens sötaste lilla Lilly Viola. Välkommen till världen. =)