Virkat i vitt

Vita virkningar och hjärnspöken.

Mikaela Thörnvall, hur kan jag hjälpa dig?

Publicerad 2015-04-23 12:29:00 i Personligt,

HEJ MIKAELA!
 
Jag såg inslaget om dig och din son på Nyheterna på TV4 igår. Strax innan nyheterna visades ett annat reportage om att vi måste hjälpa flyktingarna som flyr över medelhavet, med pengar. Jag vet inte om det var meningen av TV4 att sända dessa inslag rakt inpå varandra, men av humanitära skäl hoppas jag att det var det. 
 
Jag önskar att jag kunde hjälpa dig Mikaela. Jag vet hur det känns att vara småbarnsförälder och att ha det tufft. Att inte veta hur morgondagen ser ut, eller om jag kommer att kunna ha mat på bordet. Om jag kommer att ha någonstans att ställa mitt bord. Idag har jag det. Och jag känner mig lycklig. 
 
Täby Kommun, där du bor, räknas som en av Sveriges rikaste kommuner. Det märks att kommunen styrs av en blå politik och i kommunvalet 2014 fick alliansen 46 av 61%.
 
Som invånare betalar vi skatt. Skatt för att vi jobbar, skatt för att vi har sjukpenning, skatt för akassan. Allt detta för att andra ska kunna bli sjuka eller arbetslösa. Men när vi väl blir det, då får vi allt som oftast, och det händer mer och mer ofta, att hjälpen uteblir. 
 
Ordförande i Socialnämnden i Täby Kommun, Thomas Nilsonne (M), uttalar sig så här:
 
"Det är inte socialtjänstens uppgift eller allmänna skyldighet att tillgodose den enskildes behov av bostäder. Som förälder har man alltid ansvar för sitt barn."
 
Det Thomas Nilsonne missat, innan sitt uttalande är att hans anställda inom socialtjänsten, bör följa en Nationell strategi mot hemlöshet från Socialstyrelsen. I den strategin står i avsnitt 5.2 - Förebyggande arbete: Barnperspektiv i arbetet mot hemlöshet:
 
"Hemlöshet drabbar också barn. Därför är det nödvändigt att socialtjänsten i sitt arbete med hemlösa familjer har ett tydligt barnperspektiv. Utgångspunkten är att ett barn alltid behöver ett hem."
 
"Om föräldrarna är separerade bör de ha var sin bostad där barnet kan umgås med sina föräldrar. Innan ett beslut fattas bör socialtjänsten göra en barnkonsekvensanalys.
 
FRÅGOR ATT STÄLLA I EN BARNKONSEKVENSANALYS
  • Hur påverkar förslaget barnen?
  • Finns det problem och intressekonflikter i förslaget?
  • Hur påverkar eller påverkas förslaget av andra faktorer?
  • Vilka hänsyn har tagits till barnets synpunkter och hur har de inhämtats?
  • Vilka kompenserande åtgärder kan behöva vidtas?
  • Vilka kostnader respektive vinster kan förslaget medföra?"
Hur Täby Kommun svarat i dessa frågor, kan jag inte svara på. Men en sak vet jag: Som en av Sveriges rikaste kommuner kan jag inte tänka mig att det skulle kosta samhället så mycket, att hjälpa dig med ett boende. Eller att arbeta fram ett "socialt kontrakt". Jag själv bor i en kommun där det saknas "sociala kontrakt" vilket känns fruktansvärt om det skulle drabba mig och min familj något (Älvkarleby). Vad förlorar Täby Kommun på att hjälpa dig Mikaela? De är ju ändå ett av landets mest skatteinkomstbringande område! 
 
Istället för att hjälpa de utsatta som finns i samhället väljer vi att skicka pengarna till medelhavet. Missförstå mig rätt, jag tycker att det är fruktansvärt med flyktingsmugglingen över havet. Men vi kanske skulle kasta oss en blick över vår egen axel innan vi kastar oss in i världsliga katastrofer. För om vi hamnar i en humanitär nödsituation, då finns det ingen som kan rädda oss. 
 
"Det går inte att älska någon annan om man inte älskar sig själv" sägs det. Och hur ska vi kunna ta hand om andra människor på ett värdigt sätt när vi inte ens kan ta hand om oss själva?
 
Mikaela, jag tror på dig. Jag hoppas att du får den hjälp du behöver. Jag kommer att fortsätta leta lösningar på hur redan utsatta föräldrar slutar bli ännu mer utsatta. Jag kan även rekommendera dig lite olika ideella organisationer som arbetar med att hjälpa utsatta ensamstående föräldrar utan skyddsnät.
 
KRAM!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ellie

Jag heter Ellinor och är 39 år. Jag använder virkningen som terapi. Sedan jag började virka har jag börjat ta upp saker för mig själv som jag tidigare tyckte var jobbigt att tänka på. Jag bor i Skutskär med min sambo i ett hus vi kallar för Villa Idbäcken. Tillsammans har vi fem barn som alla är lika mycket värda och älskade. Jag har Narkolepsi och kämpar varje dag med att försöka intala mig att jag duger som jag är. Och det gör jag. Trots att min verklighet inte alltid ser ut som din verklighet. Om du klickar på headern till bloggen kommer du till min webshop. Den är väl värd ett besök! Vill du nå mig kan du skicka epost till mig på: [email protected]

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela